START BOENDE PRISER GUIDNINGAR FÅGELFRÅGOR VÄDER ÖLANDSTIPS KONTAKT

 


FÅGELFRÅGOR

Fåglar är fantastiska! Bl a ger de upphov till oändligt många frågor och funderingar. Har Du nån fråga om fåglar som Du vill ha svar på? Maila då svalgarden.oland@telia.com . Vi svarar så snabbt som möjligt. Det kostar dej ingenting , men tycker du att du får ett vettigt svar, är vi glada om du i gengäld skickar vår hemsideadress www.svalgarden.se till någon eller några bekanta som Du tror skulle kunna ha nytta av Svalgårdens Fågelsvar.

På grenen sitter en Ladusvala.

På stranden spatserar en skärfläcka

Repristips för fågelmatning nr 13 1/12: "Vinterfåglar inpå knuten"  kallas en aktivitet som alla kan deltaga i nu i vinter. Mellan den 25-28 januari vill Sveriges Ornitologiska Förening att vi räknar och rapporterar alla fåglar som håller till runt våra fågelbord. Du kan antingen rapportera via nätet - www.sofnet.org - eller via samma adress rekvirera ett pappersformulär. Gör det! Du lär dig en hel del om fåglar och du medverkar i en intressant inventering som nu pågått i några år.

Repristips för fågelmatning nr 12 29/11: När höken plötsligt och oinviterat dyker upp i "restaurangen" blir det oftast total panik bland gästerna. Någon eller några av gästerna glömmer då bort vad de normalt brukar veta om fönsterrutor och dör direkt av kollisionen och/eller blir ett lätt byte för höken. Dagens tips är kanske inte nytt för så många, men eftersom det kommer en hel del frågor via mail så vill jag ändå ta tillfället i akt att rekommendera de rovfågelsiluetter som produceras av Östergötlands Ornitologiska Förening och säljs via t ex Naturbokhandeln i Stenåsa. De hjälper inte alltid i ovan nämnda kombination med en riktig hök på scenen, men räddar många liv resten av tiden. De finns i två varianter - sparvhök och tornfalk - och det spelar ingen roll vilken du väljer. De har inledningsvis en viss hämmande inverkan på fåglarna runt matarbordet, men de lär sig snabbt att siluetterna inte är farliga. Du behöver inte klistra upp dem mitt på rutan, det går lika bra uppe eller nere i ett hörn där de inte stör din utsikt. Andra sätt att motverka fönsterkollisioner är att på olika sätt (persienner, gardiner, en stängd dörr etc) se till att fåglarna aldrig kan se rakt igenom ditt rum eller hus och på så sätt luras att ta en genväg.

Repristips för fågelmatning nr 11 27/11: Kan - så här inför helgen - inte låta bli att flagga för lite "lördagsgodis" till fåglarna utanför köksfönstret. Som ett litet extra tack för all den underhållning de står för, rekommenderar jag alla fågelrestauranger att under vinterns lördagar, servera en eller två s k "jordnötsstänger". De är inte så billiga, de finns inte till salu överallt, de blir inte särskilt långlivade, men de gör succé bland gästerna! Förespråkare för kolhydrat-metoden skulle säkert protestera vilt mot detta tips, men de har å andra sidan väldigt få sympatisörer bland de arter som besöker fågelborden.

Repristips för fågelmatning nr 10  26/11:  Ett sätt att lösa flera problem samtidigt, är att köpa en eller två små, ihopfällbara matthängare (ni vet, två hopfällbara benstativ + en tvärstång). Sådana kan lätt flyttas runt (hygienen) och har plats för många talgkulor, nötpåsar, fröautomater m m. Möss och råttor kan knappast klättra upp för de hala aluminiumbenen. Och - som en liten bonus - matthängarens övre del kan relativt lätt kläs in med hönsnät för att hålla kajor och skator borta från serveringsbordet.

Repristips för fågelmatning nr 9 25/11: Skator och kråkor anses av många vara objudna gäster på fågelbordet. Det enda man göra är att bygga nätburar med hjälp av 22 mm fyrkantslister och lite hönsnät. Dessa görs lämpligen kubiska med en sida på 40-60 cm. Sen kan de hängas upp i en av spetsarna (det blir faktiskt riktigt snyggt) och inuti hänger man sedan talgbollen. Hönsnätet tillåter alla småfåglar att komma in, men ställer till huvudbry för kråkfåglarna. Man kan måla dem dekorativt i julens färger om man är lagd åt det hållet. Alternativet är att man bygger en stor bur som man själv kan gå in i för att duka. Tänk då bara på att den ska kunna flyttas runt lite av hygieniska skäl.

Repristips  för fågelmatning nr 8 24/11: Trastar och sidensvansar ställer om matsmältningen från insektsföda till frukt- och bär-föda någon gång på senhösten. De är nu byxade att på ett högeffektivt sätt omvandla fruktsocker till fett. Så tveka inte - lägg ut äpplen till dessa fåglar. Vill du samtidigt vara hygglig mot din lokale handlare kan du ju välja ut de allra sämsta äpplena i fruktdisken och kanske hoppas på att han eller hon ger dig ett bra pris..... En koltrast äter ca 1,5 äpplen per dygn, bara så att du vet.

Repristips för fågelmatning nr 7 23/11: Det är nu hög tid att rensa fågelholkarna - åtminstone om du bor söder om Dalälven. Här  i söder riskerar löss och kvalster att inte frysa ihjäl om allt gammalt packat bomaterial finns kvar. Det kan innebära en direkt dödsfara för de fåglar som så småningom kommer hem för att häcka. Boa efteråt med lite luckert gräs eller spån. Våra vinterfåglar nyttjar nämligen holkarna som övernattningsstugor och vissa av dem även för lagring av fröer etc. Märker du att det finns lagrad mat i holken så stoppa gärna in lite nya feta frön när du gjort rent.

Repristips för fågelmatning nr 6  22/11: Det är normalt inte farligt att sluta mata några dagar om man t ex ska resa bort. För att känna sig riktigt lugn kan man möjligen förvissa sig om att någon granne också matar. Den enda risk som tas är att "dina" fåglar kan få smak på grannens meny...... För säkerhets skull kan man ju hänga ut ett större antal talgkulor, talgstycken och nötpåsar. Även notoriska fröätare har inget emot att plocka i sig vad som faller ned på marken, även om det övergår deras heder att själva klänga omkring på talgkulan.

Repristips för fågelmatning nr 5 19/11Undvik att lägga ut bröd eller annan fettsnål mat till småfåglarna. De små har bara några få timmar på sig att bygga upp det fettlager som ska hjälpa dem att överleva natten och bröd är inget annat än ren "bukafylla" (skånska). Har de inte fritt kunnat välja fettrikt på smörgåsbordet blir effekten att de känner sig mätta, men fryser ihjäl på natten om den blir kall.

Repristips för fågelmatning nr 4 18/11: Om du tillhör den lyckliga skara som får nöjet att härbärgera en rödhake under vintern, kan du tänka på att den uppskattar talgkulor. Men den vill inte så gärna framstå som en mes och vill därför inte klänga omkring på talgkulan som en sådan. Häng därför en kula någon cm över backen under en tätare buske. Rödhaken kommer att vara där och äta precis när dagens första förnimmelse till ljus visar sig. Och sedan återkomma vid samma ljusförhållanden på kvällen.

Repristips för fågelmatning nr 3 16/11: Häng gärna de olika automaterna och talgkulorna en bit ifrån varandra, helst så att de fåglar som besöker dem har fri sikt åt var sitt håll. På så sätt har sparvhökar och kattdj-lar svårare att komma dem in på livet. Fåglar är till skillnad från oss människor fortfarande mycket solidariska med varandra och den ena flocken kommer att varna även de andra flockarna. Vad som sagts förutsätter att du favoriserar småfåglarna före sparvhöken.....det skulle ju kunna  vara ett moraliskt dilemma.

Repristips för fågelmatning nr 2 15/11: Talgoxar och blåmesar finns nästan representerade på alla fågelmatningar. Det gör att du ska se till att det finns en hög andel solros- och hampfrön i blandningen. Har du dessutom många pilfinkar, gråsparvar, grönfinkar och gulsparvar så är t ex Lantmännens 25-kilos blandfrösäckar mycket lämpliga. Det mesta blir uppätet - även det "simpla" vetet, havret och kornet.  Blandfröet kan dock med fördel spetsas med lite extra hampfrö - bl a minskar det risken för att fröerna ska hänga sig i vissa typer av automater. Fåglarna är oerhört beroende av att få i sig så mycket fett som möjligt per tidsenhet - och antalet ljusa timmar är färre än de långa, mörka och kalla som de små liven sen måste försöka överleva. Ett par talgkulor bör därför alltid komplettera frödieten.

Repristips för fågelmatning nr 1 14/11:
Dags för matning! Viktigast av allt är att tänka på hygienen! För det första bör du se till att fåglarna inte kan kliva omkring i maten - använd fröautomater av något slag. För det andra bör du flytta automaterna mellan några olika ställen varje gång du fyller på. Då undviker du att fåglarna springer omkring i den mat som ramlat ned på marken. Den blir snabbt uppäten och det fula (och i sämsta fall smittobärande) spillet försvinner. Och möss och råttor blir besvikna.

Fågeltips nr 175 26/6: Sist i serien Ergonomi för skådare bör nämnas möjligheten att klä in stativets övre bensegment med exempelvis delar av ett gammalt liggunderlag eller isoleringsplaströr med lagom dimension. På många moderna stativ finns detta nu som standard, även om "påklädseln" är i tunnaste laget för att maximal tryckutjämning mot axeln ska kunna uppnås. Lösningen ökar också friktionen mot axeln, vilket gör det lättare att balansera tuben utan att behöva hålla i den.

Fågeltips nr 174 24/6: Vanligaste, effektivaste och - om man gör rätt - mest skonsamma sättet att transportera sin tub, är att ha den på axeln. Det gäller dock att hitta den exakta balanspunkten. Och med exakt menas exakt! Minsta överbalansering leder antingen till att trycket på axeln blir onödigt stort (balanspunkten bakom axeln) eller att man måste gå och hålla upp tuben med alla arm- och skuldermuskler onödigt engagerade (tyngdpunkten framför axeln). Sök alltså alltid omsorgsfullt upp balanspunkten! Om du släpper tuben och den ligger kvar har du hittat rätt. Med lite träning kan du sen bära tuben fritt balanserad på axeln utan att behöva hålla armen lyft. Är du inte tillräckligt bredaxlad.... kan du sy fast lite kardborrband på axeln och samtidigt förse tubens ben med sådana. De ska då klistras fast i balanspunkten. OBSERVERA  att du före operationen måste ha fällt ut tuben i exakt den längd som är bäst för dig när du ska titta i den!

Fågeltips nr 173 19/6: "Ergonomi för skådare" fortsätter med att ta upp några hjälpmedel för att transportera runt den inte alltid så lättsamme tuben. Äldsta hjälpmedlet är kort och gott en relativt bred rem för vilken det på de flesta stativ finns förberedda fästpunkter. Remmen hjälper en aning i och med att den ger möjlighet till viss variation, men tämligen omgående blir man irriterad på att den glider av eller snett. Bäst är den när man cyklar eller ska gå långa transportsträckor - förutsatt att man drar den över huvudet och låter den hänga snett över kroppen med tuben på ryggen. Om man inte fäller in benen, kan intressanta situationer uppstå..... En ergonomiskt bättre lösning är den tubryggsäck som Naturbokhandeln säljer. Den är bra som transporthjälpmedel men kan säkert förorsaka hjärtbesvär hos bäraren om tuben plötsligt måste användas till den lilla rödtonade stenskvättan som verkar ha en svart haklapp och vara mycket nervös och flyktbenägen..... Fäller man inte in benen medan man bär kikaren i en tubryggsäck, kan än mer spektakulära händelser inträffa, ja, rena happenings, faktiskt.  Inom inte allt för avlägsen framtid, kommer rollatorer och permobiler att grundutrustas med tubkikarhållare - ungefär i samband med att vi 50-talister går i pension....

Fågeltips nr 172 18/6: Tubkikaren är till ovärderlig hjälp i skådandet. Tyvärr väger den en del och är i utfällt läge lite spretig. Vid val av tub finns det mycket liten anledning att låta tyngden fälla avgörandet. Först när man bestämt sig för kvalitetsklass/prisläge kan man börja väga in antalet gram hit eller dit. För vad ska du med en lätt tub till om den inte går att använda till sitt ändamål? Tubens vikt är för det mesta försumbar i förhållande till stativets vikt. Och stativets vikt är en viktig faktor för att allt inte ska skaka okontrollerbart, om skådaren bredvid hostar eller snyter sig. Stativproblemet kan man "köpa" sig fri ifrån genom att välja något av de moderna kolfiberstativen (det är värt att äta makaroner utan ketchup i 6 månader, bara man får råd att köpa ett bra stativ!!). I nästa tips går vi in på hur man bär tuben på lindrigast möjliga sätt.

Fågeltips nr 171 16/6: Till sist, innan vi går över till tubkikarergonomi, bör nämnas några självklarheter som brukar glömmas bort när det gäller handhavandet av handkikaren. För det första kan man med jämna mellanrum bära med sig kikaren i ena handen (för att avlasta småmusklerna i nacken). För det andra kan man vid sittande spaning ställa ifrån sig den mellan varven (dock givetvis alltid inom omedelbart greppavstånd!!). På förekommen anledning rekommenderas inte denna metod för 57+ kategorin, speciellt inte om man är van vid att inte ens ta av den när man sover. Man riskerar att få gå en extrapromenad vars längd varierar slumpmässigt med hur lång tid det tar innan man upptäcker en fågel och desperat och förgäves börjar slå sig på bröstet tills man inser att den inte är där....

Fågeltips nr 170 15/6: Se alltid till att ha en ihopfällbar, lätt stol/pall med dig i bilen eller på cykeln. Vid all väntan eller vid sträckskådning och rovfågelspan, tar det inte lång tid innan skärpan avtar och muskeltröttheten tilltar om man inte kan ändra ställning radikalt. Välj gärna en stol med armstöd som kan ge ytterligare avlastning vid spaning med handkikaren. Oavsett om du står eller sitter måste du tänka på att hålla kikaren så att dina överarmar i någon mån tar stöd mot bröstflankerna. Många står med armbågarna spretande åt var sitt håll och får då inte bara kikarens tyngd som belastning utan även egentyngden i armarna.

Fågeltips nr 169 13/6: Se till att hålla remmen så kort som möjligt! Det är dagerns tips i serien Ergonomi för fågelskådare. Den enda begränsning nedåt i remlängd är att du naturligtvis ska kunna dra den över huvudet. Och att nästippen inte utsätts för slitage varje gång du lyfter kikaren. Ergonomiskt vinner du att kikaren hela tiden kommer att hänga kroppsnära, vilket dels minskar hävarmen och dels fördelar trycket lite från remmens anläggning mot nacken till friktionen mot bröstet. Du vinner också någon 100-dels sekund när du ska pejla in en fågel. Nackdelen är möjligen att du förlorar en naturlig indikation på att det är dags att dra in på mat och öl - om remmen är lång och kikaren inte hänger lodrätt utan ligger mellan 20 och 45 graders vinkel på magen, ja, då gäller det att äta mindre eller dra ned på bilskådandet.....

Fågeltips nr 168 11/6: I serien Ergonomi för fågelskådare, fortsätter vi  med handkikaren. En av de enklaste åtgärderna för att öka bekvämligheten och fördela trycket på fler småmuskler i nacken, är att införskaffa en riktigt bred och mjuk kikarrem. De är visserligen lite dyrare än de originalremmar som medföljer (de som mest kan liknas vid sådana där spännband i plast eller metall), men de håller så länge att dina barnbarn kan överta dem på sikt. Vi går vidare med remmar i morgon.

Fågeltips nr 167 10/6: Så kom då äntligen ett tips om lämpliga tips: Ergonomi för fågelskådare. Några viktiga arbetsmiljöfaktorer och lösningar har redan tagits upp - t ex vikten av att lära sig kika i tuben med båda ögonen öppna (minskar risken för trötthet och huvudvärk). Sen är jag lite osäker på om dagens tips på något sätt varit med förut, men det är en så bra lösning så den är värd att repetera: Den finska pinnen! Det är en teleskopisk "pinne" (från Finland) med en fästanordning för handkikaren. Den eliminerar fullständigt behovet av att stå med lyfta armar och lämpar sig för sträckskådning, avspaning m m även för besvärsfria skådare. För den som redan börjat känna av varningssignaler från sitt känsliga axel/nacke-parti - med alla dess småmuskler som lätt överbelastas och drabbas av mjölksyra - är den finska pinnen en ren befrielse! Kolla med Naturbokhandeln om den finns till salu där - annars får du gärna testa den om du kommer förbi Svalgården.

Fågeltips nr 166 9/6: Efter att under våren ha sett några tubanvändares svettiga kamp med att få tuben uppställd och i ordning inom rimlig tid från det att falken uppenbarat sig, kommer här ett råd som du kan träna på, De flesta av oss bär tuben på ena axeln och med benen i färdriktningen. Gör då så här: a) Fatta med båda händerna de två understa benen. b) sätt i det tredje benets fot någon dryg halvmeter framför dig - se till att det spjärnar lite mot marken och c) dra de två benen du håller i mot dig och utåt. Vips, så står tuben där. I bästa fall pekar även tuben åt det håll du vill titta (det kan man också förbereda genom att se till att okularet pekar nedåt när du bär den). Skillnaden i tid om du tränar på detta, är upp till 20 sekunder (2 sek i st f 25 sek). På den tiden hinner en falk förflytta sig ca 400 meter.... För att inte tala om vad den färgglada skummisen i buskens topp hinner göra under denna oändliga tidsrymd.

Fågeltips nr 165 19/5: Oj, nu var det länge sedan det tipsades om något. Idéerna har uteblivit, men idag under smygtittandet på stararnas bestyr, slog det mig att ännu en skillnad på stare och koltrast kan sägas vara hur de lyfter från marken. En stare lättar direkt och snett uppåt med minst 35-40 grader vinkel mot marken. En koltrast kan naturligtvis göra detsamma, men gör det nästan aldrig. Den flyger i stället parallellt med markytan - ofta långt men alltid minst någon eller några meter. Du som är nybörjare kan väl kolla nästa gång du ser en svart fågel på marken (om den inte redan avslöjat sig genom sitt sätt att ta sig fram marken....)

Fågeltips nr 164 11/4: Nu kommer den period då miljoner bo- och bergfinkar är på väg norrut. De rastar mycket ofta längs vägkanterna och flockarna är så stora att långt ifrån alla hinner undan när du kommer körande. Du riskerar att köra ihjäl 20-30 åt gången om du inte omedelbart får ner farten från 90 till 60 km/tim! Tipset är att vara vaksam på småfåglar i körriktningen och att utgå ifrån att det kan sitta 1000-tals dolda som snart lyfter in framför kylaren. Chansa inte - sakta in vid första indikationen!

Fågeltips nr 163 10/4: Nu är bobyggandet i full gång och du kan bidra med t ex hår från din nykammade hund eller från dig själv. Ska du till att slänga någon gammal kudde kan du i stället proppa foderautomaten full med kuddens dun och fjädrar.

Fågeltips nr 162 4/4: Vi fortsätter vår lilla genusserie genom att titta lite på vår vanliga gräsand......Vän av ordning tänker då att "det är väl ändå inget att offra spaltcentimeter på!" Nej, inte just nu, kanske, men om några månader ser alla gräsänder likadana ut under ruggningstiden. Ja förresten, då ser alla änder mer eller mindre likadana ut. Vill man då av någon anledning särskilja hanar och honor kan man titta på näbben. Gräsandshanen behåller sin enfärgade, mattgula näbb även när han är i eklipsdräkt. Och honan har kvar sin tvåfärgsteckade näbb. Detta knepför oss genusforskare gäller flertalet änder.

Fågeltips nr 161 2/4: Vågade mig inte på något tips igår. Ingen hade vågat sätta någon större tilltro till det ändå. Idag blir tipset helt enkelt: Missa inte tillfället att kolla ejdersträck i morgon lördag! Samling 07.30 vid Haga parks reception. Är det dimma är det dock meningslöst. Är det bra sikt men ingen sydvästlig vind, blir det inte särskilt mycket ejder, men väl en hel del annat kul. Blir det sydväst, kan det bli hur kul som helst.

Fågeltips nr 160 31/3: Sidensvansarna börjar lämna oss sörlänningar för att återvända hem till Norrland. Tjejerna går att skilja ut även om det är svårt. De har en diffusare underkant på den svarta haklappen samt tunnare vita "tvärband" på handpennorna (yttre delen av vingen på sittande fåglar). Eftersom de rätt ofta låter sig exponeras på nära håll, så kan du ju kolla och se om du kan skilja könen åt.

Fågeltips nr 159 29/3: Tofsvipans könsskillnader är inte helt uppenbara. Bästa sättet är att kolla vingarnas form. Hanens "händer" (handpennor: yttre delen av vingen) ger intrycket av att han krängt på sig två stora boxhandskar - inte för att slåss, gubevars, men väl för att kunna företa sig imponerande konstflygningar inför sin käresta. Honan har i stort sett jämnbreda vingar - från kropp till spets.

Fågeltips nr 158 27/3: Vad är naturligare än att hylla sädesärlans ankomst med att beskriva hans hona? Troligtvis går han inte efter samma kriterier, men det bästa sättet för oss är att kolla kanten där den svarta hjässan slutar i nacken. Skarp kant: hane. Lätt diffus kant = hona.

Fågeltips nr 157 26/3: Stenknäcken som slog till i grannens trädtopp några minuter i morse är en sådan art där det går att skilja hanen från honan, även om det inte är helt lätt. Armpennorna (se i din fågelbok) på sittande fågel är svarta på hanen medan de är gråaktiga på honan. Lätt va?

Fågeltips nr 156 24/3: För de allra flesta rovfåglar gäller det faktum att honan är större än hanen. Men den hjälpen har man ju bara  om man ser dem tillsammans. För några ytterst få arter finns det ytterligare några kännetecken. Fjällvråken, som du har chans att se i hela Sverige den närmaste månaden, är ett exempel. Honan har en kraftfullt mörk fläck på buken. Det har visserligen ungfåglar också, men de har i gengäld inte någon riktigt skarp svart bakkant på vingarna. Och bukfläcken är inte lika svart, närmast brun. Ut och träna!

Fågeltips nr 155 22/3: En fågel som man hyfsat ofta kan få se på nära håll nu under vintern är rapphönan. Av namnet att döma borde det bara finnas honor, men det finns rapptuppar också. Om det är för att de försöker leva upp till namnet är oklart, men de är i vilket fall väldigt lika sina honor. En tupp är knappt märkbart klarare i färgerna och har - för det mesta - en aningens större brun hästskoformad fläck på buken. Säkrast är dock att kolla in ögonbrynsstrecket - tuppens håller samma orangebruna färg som strupen, medan hönans är ljusare vitdaskigt.

Fågeltips nr 154 21/3: För oss som bor i södra Sverige kommer snart den tid då gravänderna far omkring i små grupper - fram och tillbaka, till synes planlöst och utan mening. Men givietvis är det precis tvärtom - nu gäller det att vaska fram rätt gubbe bland många som känner sig manade. Du kan räkna med att det till 99% är honan som flyger först i dessa miniformationer. Och vill du förvissa dig om den sista procenten kan du titta lite extra på näbben: Stor knöl = man. Nästan lika logiskt som med starens näbbfärger - åtminstone de flesta kvinnliga ornitologer (eller fruar till fågelskådare) ser omedelbart sambandet......

Fågeltips nr 153 19/3:  Dagen till ära - med tanke på familjen Stares lyckliga hemkomst - påbörjar vi en kort serie kring hur man skiljer honor från hanar i några mindre uppenbara fall. Och då börjar vi naturligtvis med herr och fru Stare. För en gångs skull har den evolutionära utvecklingen gått hand i hand med modeindustrins könsrollsbefästande nycker - rosa är vigt åt små flickor och ljusblått åt små pojkar. Så också bland starar! Vaxhuden på näbbens översida är ljust pyjamasblå hos hanen medan den på honorna är ljust rosa. Alltså kristallklart logiskt.......!

Fågeltips nr 152 13/3: Missa inte denna tid! Från och med nu gäller det att vara ute så mycket som möjligt. Det är nu det är vår på riktigt! Innan man vet ordet av har staren sjungit färdigt - och sen går det fort. För fort! Från 1 juli är det tyst igen - då är det bara svalorna, tornseglarna och en och annan sexgalen ringduva som håller liv i den konsert som vi just nu trängtar så intensivt efter.

Fågeltips nr 151 11/3: Staren kan vara hos dig redan i morgon! Har du inte hunnit göra rent i holkarna? Det är nu hög tid! Bor du norr om Dalälven är det inte riktigt lika viktigt, där fryser löss och kvalster ihjäl. Kanske har de just i år gjort det i södra Sverige också, men..... Se till att någon håller i stegen och undvik att andas in dammet när du rensar - ett P3 filter av korttidstyp är rekommendabelt. Finns t ex på Lantmännen eller i järnhandelsbutiken. 

Fågeltips nr 150 9/3: Ähum.....restips 13: glömde att det kan vara bra att ha sparat lite semester till novenberlovet. Månadsskiftet oktober/ november är en härlig tid på Öland med mycket örn, möjlighet till jaktfalk, några kvardröjande arktiska gäss och chans till fullständigt oväntade globetrotters, typ blek tornseglare, skorstensseglare m m som har en tendens att komma hit just när de flesta skådare lämnat ön, skickat kikaren på service, börjat jobba och dyrt och heligt lovat familjen att "nu blir det inte mer skådning i år".

Fågeltips nr 149 5/3: Nu är det bara att hoppas på att du har lite semester kvar att krama ut. Restips 12 blir det sista - sen kan du vara duktig och jobba ihop lite till  jobbskatteavdraget (det enda nu gällande kriteriet för om du har någon funktion att fylla i samhället). Från den 6 oktober till och med den 22 oktober bör du försöka vara på Öland. Det här är tiden för små, sällsynta gröna - och några bruna - ryssar, som kommer med ostvindarna. Det är också tiden för de stora och ibland sällsynta rovfåglarna och inte nog med det - samtidigt dyker en och annan amerikansk vadare upp där man minst anar. I början av perioden är möjligheterna till extrema överraskningar som störst medan den senare perioden ökar chansen till kontakt med våra ryska vänner. Det här är en skön form av skådning - man behöver inte gå upp så tidigt och man får långa sköna kvällar till matlagning, sömn, goda böcker och social samvaro. Nackdelen är att man inte kan vila mitt på dagen - varken värmedaller eller loja fåglar ger dig något svepskäl att ta en middagslur.

Fågeltips nr 148 1/3: Nästa semestertips är väderberoende, och grundtipset är att hålla almanackan "ren" mellan den 25 sept till den 10 okt. För skulle det bli storm på västkusten är det sannerligen inte roligt att sitta i sammanträde i Finspång eller köra lokalbuss i Gävle! Det är inte ens roligt att vara på Öland. Efter några dygns hård storm från väster kan man räkna med full pott i havsfågellistan. Labbar, grisslor, lommar, sulor, stormfåglar, stormsvalor, liror, måsar m m glider förbi - i bästa fall på några meters avstånd. Tänk på att ta med dig alla kläder du har tillgång till, två* termosar med hett kaffe, en skådarstol, linspapper och en sprutflaska rent vatten för sanering av saltavlagringarna på linsen! Tro ej heller att du kan komma dragande i gryningen och få tillgång till en läplats! Tänker du besöka Kullen, Hovs Hallar, Glommen, Gubbanäsan eller Kråknabben bör du vara på plats minst två timmar innan gryningen. Annars får du räkna med att sitta sju timmar mitt i vindfånget!  * Den ena termosen går åt medan du väntar på ljuset alternativt för att överleva kölden och regnskurarna om du missat sista läplatsen.....!

Fågeltips nr 147 26/2: Skulle du frestat din arbetsgivares eller familjs gränser till den grad att de missunnat dig Falsterbovistelsen, kan du trösta dig med att Öland är ett hyfsat alternativ runt den 20 sept. Antalet rovisar är visserligen långt ifrån detsamma, men artmässigt kan det vara väl så intressant. Vid denna tid är det också trantid - kyliga, kristallklara dagar med vemodiga rop från 1000 meters höjd är inte fy skam. Och precis som i början av maj passerar alla nordkalott-tättingar längs Öland. Tänk bara på att det kan finnas taktiska skäl att fortsätta gjuta olja på dina relationer - det kommer ju en oktoberperiod också! Ja, två - om sanningen ska fram.......

Fågeltips nr 146 24/2: Från slutet av augusti och en bra bit in i september kan man välja Falsterbo och områdena kring södra Skånes sjöar som resmål. Rovfågelsträcket över Ljungen och på andra platser på Falsterbonäset är imponerande och spännande. Toppen när det gäller bivråkar bör ligga nån vecka in i september och i samband med det brukar Bivråkens Dag arrangeras - väl värt ett besök. Det är svårt att säga vilken vecka som är bäst - en tidig vecka ökar chansen till "småväxta sällsynta rovfåglar" medan en sen vecka premierar "stora sällsynta rovfåglar". Antalet arter är dock relativt konstant och det är vad man än väljer, en utmaning som heter duga. Grundtipset är att försöka bo en bit in mellan sjöarna i det vackert kuperade Skåne och göra dagsutflykter till Näset när vädret är gynnsamt för rovfågelsträck. Gryningspatrullens favoritplats är invid Falsterbo kanal, men vindriktningen har stor betydelse för valet av obsplats.

Fågeltips nr 145 20/2: Om du mot all förmodan har någon ledighet kvar att bolla med, så blir tipset för augusti att göra en specialdeal med din arbetsgivare. Den bör då gå ut på att du kan ringa från Västkusten på torsdagsmorgonen och berätta att du tar ut en dags semester med omedelbar verkan. Vi talar om årets första västliga "höststorm", den som de börjat varna för redan på måndagskvällen och som sedan bara tagit i mer och mer för att under tisdagskvällen förväntas kulminera just nästa morgon. Du har ju haft tid på dig att packa ryggsäcken, så du använder natten för transporten. Det är just när du ringer din arbetsgivare som det känns bra att ha en färdigförhandlad överenskommelse - risken är annars att du hamnar i blåsväder på mer än ett sätt. Just under augusti har du extra stor chans att få se extrema arter som större och gulnäbbad lira men säkert också en hel del av de vinddrivna oceanfåglar som blir vanligare längre fram på hösten. I övrigt är augusti en månad då det går bra att skåda fågel precis var som helst i landet.

Fågeltips nr 144 18/2: Du hinner precis lagom hem från fjällen för att kolla din mail, packa om och dra till vadareveckorna på Öland. Redan i mitten av juli brukar de första långväga gästerna dyka upp - och då talar vi inte om vilka rariteter som helst, nej, då brukar det röra sig om vadare som man knappt hört tals om. Eller vad sägs om ökenpipare, mongolpipare, hudsonspov m m  m m? De bästa veckorna för att se samtliga "normala" vadararter är från och med den 22 juli t o m 5 aug - statistiskt sett. Det fina med den här perioden är att det brukar gå att locka med samtliga familjemedlemmar! Sol, sol, sol, sand, bad, keramik och lådbilsland medför att man kan vara ute och skåda 20 timmar om dygnet utan att behöva ha dåligt samvete för vad resten av familjen tycker! Ja, lite dåligt samvete kan det väl bli frågan om - men det är för det mesta hanterbart.....

Fågeltips nr 143 15 /2: Du milde tid! Inför Restips nr 6 slås man av att semestern är alldeles för snålt tilltagen. Vi behöver nu bara hoppa fram två veckor - till perioden efter midsommar och en kort bit in i juli - för att finna nästa nödvändiga resmål: den svenska fjällvärlden! Det gäller att försöka komma upp dit innan myggen kläcks och innan alla skådespel tar slut. Första veckan efter midsommar kan vara vädermässigt besvärlig men å andra sidan får man uppleva hur fjällvärldens fåglar återvänder. Vad sägs t ex om 50-flockar av smalnäbbade simsnäppor mitt inne i Ammarnäs? Eller spelande jordugglor i midnattssolen? Och smäktande sång från blåhakar och lappsparvar? Ammarnäsfjällen är hyfsat nybörjarvänliga, liksom Njullaområdet i Abisko och områdena runt Ånnsjön i Jämtland. Problemet - men också en stor del av nöjet - är att det går åt en hel del (semester)-tid att planera den här typen av resor. Och funktionell utrustning. Därför blir tipset för dig som planerar detta för första gången: Hyr in dig i t ex centrala Ammarnäs och gör sedan dagsutflykter i alla riktningar. Förutom alla underbara fågelobservationer, ägnar du kvällarna åt att knåpa ihop en utrustningslista för framtida, längre vandringar.

Fågeltips nr 142 13/2: En vecka in i juni skulle vi lika gärna kunna lämna in kikaren på service - om vi inte hade Mälardalens fantastiska erbjudanden om smäktande nattliga serenader runt sjöar och Mälarvikar från Uppland i öster till Närke i väster. Restips 5: En förlängd helg i något av dessa områden ger fantastiska upplevelser med nattsångare av i stort sett alla tänkbara slag kompletterat med ugglor, kornknarrar, vaktlar och nattskärror. Hyr en stuga invid någon näringsrik sjö och vänd på dygnet. Har du tur bor det några par storlom i sjön - och upplevelsen blir total! Ge dig ut vid 22-tiden och gå och lägg dig vid 8-tiden. Ta hjälp av rapportsystemet Svalan för att hålla dig uppdaterad på var i området begivenheterna håller till ("håller låda"). Det är den svenska sommarnatten som gör livet värt att leva. Missa för sjutton inte det!

Fågeltips nr 141 12/2: Just nu kommer snön med 16 meter per sekund förbi Kvinsgröta och vad blir då naturligare än att tänka på våren i Restips 5: Runt den 20 maj kan man skåda fågel precis var som helst i Sverige, men sedan "urminnes tider" är Södra Öland den verkliga magneten. Praktiskt taget alla unika öländska arter har kommit hem. Sommargyllingen - som kom den 15:e maj - har precis börjat sjunga upp sig efter några dygns återhämtning och revirundersökningar och rariteter från sydosteuropa droppar in med jämna mellanrum. I ringmärkningsträdgården dyker alltid någon extrem gäst upp för att stolt bli förevisad för en flerhundrahövdad skara beundrare. Där har vi möjligen ett problem med denna tid på året - man kan inte räkna med att få vara ensam på någon lokal söder om Färjestaden. Å andra sidan är de sociala kontakterna ibland minst lika lockande som en rastande guttaperkasimsnäppa eller motsvarande. För nybörjaren kan betraktandet av hundratals olika skådar-stilar och manér också vara av intresse - läs skrämmande, fascinerande, komiskt, stressande.........

Fågeltips nr 140 10/2: Då backar vi tillbaka till månadsskiftet mars/april igen i detta Restips 4: Det är just vid denna tid som det är som mest spännande att ta sig upp i storskogarna i Mellansverige, t ex till Flororna i Uppland, Gysingeområdet i Uppland/Västmanland eller till skogarna norr om Vänern. Det finns naturligtvis många fler sådana områden att välja mellan. Att ta sig ut i ödemarken vid 02.00-tiden och sedan invänta morgonrodnaden till tonerna av pärl-, sparv- och slagugglor är en upplevelse som egentligen saknar motstycke. Och strax innan den sista sparvugglan packat ihop efter natten övningar, börjar rödhaken knäppa, tjädrar och orrar drar igång sina strider, enkelbeckasinerna spelar från alla håll i skumrasket och sedan - så fort ljuset är där - rullar tranornas och sångsvanarnas kraftfulla ljud över myrarna understött av åtskilliga hackspettsarters trummande och flöjtande. Och de första solstrålarna börjar värma ditt ansikte. Oj, då! Nu blev jag själv sugen......Det är snarare en fördel att förlägga denna semester med dragning åt april. I mars kan det fortfarande vara för kallt för fåglarnas samfällda inspiration och det är absolut inte för sent i slutet av april.

Fågeltips nr 139 9/2: Ibland måste man som fågelskådare vara på två ställen samtidigt. I förra restipset behandlades månadsskiftet mars/april. I den vevan finns det faktiskt fler alternativ. Men det återkommer vi till. Först Restips 3 som handlar om månadsskiftet därpå - april/maj: Vid denna tid är flyttningen på topp och antalet arter maximerat. Samtidigt som våra nordliga arter passerar för att ta sig upp till polcirkeln, anländer (i all tysthet, dock) de första gökarna och näktergalarna. Svalorna och de vanligaste sångarna bokstavligen väller in över gränserna. De allra sista dagarna i april samt första veckan i maj förlägger man lämpligen till Öland, eller varför inte till sydöstra Blekinge - kanske kan man komma åt någon av de åtråvärda övernattningsbäddarna på ön Utlängan? 

Fågeltips nr 138 5/2: Under februari är det svårt att vaska fram några särskilt intressanta semestermål. Roligast är nog att smyga omkring i hemmamarkerna och hålla utkik efter vårtecken. Restips 2  flyttas därför fram till veckan som kringgärdar månadsskiftet mars/april. Det är en unikt lämplig vecka för att göra en liten turné i södra Sverige. Du börjar med sångsvanarna i Tysslingen utanför Örebro, tar dig sedan ned till Öland för att följa den dramatiska hemflyttningen för 100.000 ejdrar (med jämna inslag av vackra praktejdrar) och styr sedan kosan till Hornborgarsjön där tusentals tranor just börjat anlända som  fallskärmshoppare från skyn. På samtliga ställen förekommer guidningar för dig som är ny i gamet. För ejdrarna kontaktar du enklast undertecknad på Svalgården. Den här trippen skulle till och med imponera på dina nära och kära!

Fågeltips nr 137 3/2: Vi startar härmed vår restipsserie:Om man mot all förmodan kan få med sina anförvanter på en januarisemester - eller i alla fall få acceptans för en egen sådan - så rekommenderas i första hand Södra Skåne, i andra hand Hallandskusten och - tråkigt nog - först i tredje hand Öland. (Å andra sidan kan man ju bo på Svalgården där....). Första eller andra veckan brukar vara allra bäst och man bör avsätta 3-4 dagar på plats + resdagarna som kan "råka" leda förbi intressanta, stationära arter längs vägen - en soptipp i Norrköping, ett trevligt lervällingdike i Västergötland etc........En sådan tur kan leda till årets första 100 arter och en massa nya trevliga bekanta i fågeltornen och i kanten av reningsverken......

Fågeltips nr 136 1/2: Aj, aj, aj! Gryningspatrullen har nått vägs ände när det gäller att komma på nya användbara tips för dig som är nybörjare. Jag behöver din hjälp! Vad finns det som skulle kunna behöva utredas? Hör av dig per mail till Svalgården! I väntan på ideer kommer dessa tips under någon veckas tid att ägnas åt när och var i Sverige man lämpligen kan planera in sina semestrar.

Fågeltips nr 135 30/1: Ögonmusslor nämndes i förra tipset. För dig som är nybörjare och som letat fram din farfars gamla handkikare kan det vara besvärligt - speciellt om du har glasögon. På gamla kikare var ögonmusslorna gjorda av bakelit eller hårdplast och avståndet till linsen var anpassat för folk utan glasögon. Du kommer för långt från linsen och synfältet blir mycket litet och lite suddigt i kanterna. Tips 1 är att införskaffa en ny kikare. Dessa är antingen försedda med nedvikbara gummimusslor eller - ännu modernare - inskjutbara sådana. Alternativtipset är att skruva bort de gamla bakelitmusslorna - enda problemet är att glasögonen kan få repor på sikt. Att ta av och på glasögonen är ingen bra lösning, speciellt inte om du samtidigt har mössa. Innan du hunnit lätta på mössan, lyft upp glasögonen och fått kikare till ögonen så är falken tre kilometer bort.......

Fågeltips nr 134 29/1: Nu är det ju inte lönt att gå omkring i en löjlig keps om samtidigt kikarens okular tillåts bli våta. Det finns två lösningar: 1) att köpa ett specialtillverkat okularskydd i styvt läder via Naturbokhandeln (OBS! tala om för säljaren om du brukar ha ögongummimusslorna nedfällda (om du har glasögon) eller uppfällda. Valet av bredd och längd på läderskyddet är nämligen beroende av detta! Du måste också tala om vad din handkikare heter. Detta skydd fästs enkelt i kikarremmen. För tubkikare är specialgjorda läderskydd (nästan) enda lösningen, även om du faktiskt kan tillverka egna m hj a några gamla, lagom stora Youghurtburkar och någon decimeter resårband.  För tubkikare behöver du skydda även ovjektivlinsen (där framme). 2) att klippa till en gammal mjukläderlapp (20 x 25 cm) som du förser med två korta skåror en bit innanför vardera övre hörnen. Genom skårorna trär du sedan handkikarens remändar. Regnar det, viker du bara fram läderlappen som annars hänger ned mellan kikaren och magen (för lång rem...) eller bröstet (lagom lång rem). Var det här inte begripligt? Maila Gryningspatrullen!

Fågeltips nr 133 26/1: Regn betyder inte att det blir tomt på fågel. Däremot får det en avgörande betydelse för oss glasögonprydda och våra möjligheter att upptäcka och fingranska fåglarna. Det bjuder mej emot (jag avskyr kepsar av diverse slag), men jag måste rekommendera att alltid ha en keps med löjligt lång skärm till hands i händelse av regn. Det blir outhärdligt annars och helt meningslöst att stå och bli blöt. Och sen har vi kikaren.....men det tar vi i nästa tips.

Fågeltips nr 132 24/1: Utrustningstips kan vara bra att fundera lite ikring för dig som är nybörjare i skåderiet. Vi börjar med det allra viktigaste för dig som vill behålla dina skådarvänner under lång tid: Se till att dina kläder inte prasslar så fort du ska ta ett andetag eller lyfta kikaren! Vår hörsel är konstruerad så att även mycket klena ljud på nära håll tar överhanden även över kraftigare ljud på längre håll. Ett enda lyft med armen kan förstöra möjligheten att säkert uppfatta den rödstrupiga piplärkans enstaka lockläte. Eller att hinna höra hornugglans sparsamma, dova hoande. Den som fått rykte om sig att bära prasslande kläder eller knarrande skor kommer snart att märka att erbjudandena om att följa med ut blir allt färre för att ganska snart därefter upphöra helt!

Fågeltips nr 131 21/1: Ja, då återstår bara frågan om hur man lägger upp sina anteckningar i boken. Anteckningstips nr 10 är bara en av många tänkbara varianter.  Personligen använder jag mig av vänstersidan på varje uppslag för att notera väder och medobservatörer samt - vid behov - lite utförligare beskrivningar av fågeln och dess attribut. Och då brukar det för det mesta bli lite plats över för allmänna "dagboksanteckningar" (som kan vara roliga att läsa den dag man låsts in på pensionärshemmet). På högersidan får Observationsplatsen + datum utgöra understruken rubrik för varje serie av antecknade fåglar. Ev sträckriktningar kan noteras med en pil invid varje fågel (en pil som pekar rakt nedåt betyder då givetvis "mot söder" och så vidare). Invid (efter) varje fågelnamn noteras också antal, ålder, kön, ras, ev klockslag etc. Vill du hålla reda på dina årsarter kan du ju framför varje namn markera med ett litet kryss när det är årspremiär. När du startar upp det här så sträva efter anteckningsböcker i ca A6 format. Försök välja en modell som du tror kan finnas kvar i marknaden under överskådlig tid. Kolla t ex Naturbokhandelns utbud. Är du praktiskt lagd och beredd att ta vissa risker så antecknar du direkt i boken ute i fält. Är du mer estetiskt lagd och inser att man förr eller senare tappar boken ute i markerna - så gör du provisoriska noteringar i fält som du sen (framför brasan) för över till boken.......

Fågeltips nr 130 20/1: Näst sista tipset i Anteckningstipsen (nr 9): Glöm inte att förse din anteckningsbok med ditt namn, adress och telefonnummer och kanske en utfästelse om en hyfsat fet hittlön. Sorgen över försvunna fågelanteckningar är i det närmaste oöverkomlig! Se också till att ha dem lättåtkomliga i händelse av brand eller annan risk för oåterkalliga skador!

Fågeltips nr 129 18/1: Så kommer vi då till de lite svårare kapitlen i Anteckningstips nr 8 -  vikten av att försöka ange om fågeln man sett är en hane eller hona, ung eller gammal, östlig eller västlig ras, röd eller grå fas (gök, kattuggla t ex). Dels är detta viktigt för att kunna skilja din observation från andras, men framför allt är det ett bra sätt för dig som nybörjare att sakta men säkert börja utvidga dina färdigheter. Gapa inte över för stora stycken från början - börja med att notera hur många unga svanar det är i hamnen eller hur många av gräsänderna som är honor. Bestäm dig sedan för att angripa en ny art med avseende på dessa skillnader varje gång du är ute. Sakta men säkert kommer det att bli naturligt för dig att förgylla dina anteckningar med denna extra-information. Utan en bra fågelbok är det naturligtvis omöjligt - och just nu har nya Fågelguiden kommit ut i marknaden! Köp den!

Fågeltips nr 128 16/1: Nu är det snart dags att hitta ett upplägg för anteckningarna, men först Anteckningstips nr 7 som gäller observatörerna. De gånger du varit i sällskap med andra skådare är det på flera sätt värdefullt att ange deras namn. Har du varit med på en exkursion så kan man ju sovra lite, men det är på lite sikt ännu roligare att läsa sina gamla anteckningar om eventuella medobservatörer finns med. Det kan också vara så att rapportkommittén vill veta vilka de kan intervjua om det skulle uppstå diskussioner kring en artbestämning. Det hjälper dig dessutom att återskapa en minnesbild av händelsen: "Ja, visst ja, det var de tre bändelkorsnäbbarna vid Klören då Ragnar och Stefan var med......och Ragnar hade gått ner sig i ett dike."

Fågeltips nr 127 15/1:  Väderförhållandena har stor betydelse och får därför utgöra anteckningstips nr 6: Vädret inverkar på många olika sätt. Dels har det betydelse för vilka fåglar som dyker upp och när de gör det. Och var de gör det. Genom att vara relativt noggrann i sina anteckningar kan du på sikt dra slutsatser som du kan ha nytta av i framtida skådning. Vädret har också betydelse för hur många fåglar du upptäcker. De kan mycket väl vara där, men de ger sig inte till känna eller du ser dem helt enkelt inte. Vädret kan också spela dig spratt - vitt snötäcke gör fåglarna vitare (ljusare) än normalt (påverkar framför allt din uppfattning om rovfåglars och ugglors utseende). Dimma och dis påverkar din storleksbedömning - i dimma ser fåglarna mycket större ut än vanligt. Solsken kan vara både av godo och ondo - vem gillar motljus och vem gillar inte medljusbelysta lommar och alkor ute vid horisonten? Alltså - notera ljusförhållanden, sikt, temperatur och vindars styrka och riktning. Värmedaller är ytterligare en faktor som bör kopplas till dina observationer.

Fågeltips nr 126 11/1: Med anteckningstips nr 5 tar vi oss an platsen för observationen. Grovt sett är kraven på exakthet stora endast om det rör sig om en häckning (OBS! Restriktivitet!), men det kan också vara av värde med noggrannhet för arter med särskilt intresse för rapportkommitteerna. Att "din" berglärka sågs "400 meter söder om Glommens fyr" är till hjälp om någon samtidigt sett en berglärka 300 meter norr om fyren. En tredje och fjärde anledning till exakthet är om du vill att fler ska få se fågeln eller om du själv om några år vill kunna skilja den från alla andra berglärkor du sett i området. För vissa flyttfåglar skulle man nästan vilja ange under vilken buske fågeln satt. Ortolansparvar, blåhakar och ringtrastar är arter som ofta nyttjar exakt samma rastplats år efter år (underlättar ditt årskryssande.....). I övrigt kan väl närmaste by eller annan namngiven geografisk plats anses vara tillräckligt. Se även diskussionen i slutet av Anteckningstips 3. 

Fågeltips nr 125 10/1: Mer om antal här i Anteckningstips 4 b:         3) Större flockar tvingas man uppskatta. Du hinner helt enkelt inte räkna till 387 ejdrar - speciellt inte om de kommer i medvind. Eller så råder det total rumslig anarki i gråsiskeflocken eller så medger inte den kuperade terrängen att du ser alla ljungpiparna samtidigt. Med lite träning kommer du att hamna på +/- 10 %. Har du en bra kamera kan du kalibrera dig emellanåt: uppskatta - ta en bild - kontrollräkna!  4) Ibland måste man subtrahera också. Sträckande fåglar - speciellt rovfåglar, men även duvor och kråkfåglar - kommer ofta på att "de glömt något" när de nått en bit ut över havet och kommer samma väg tillbaka. 5) Knipor och småskrakar kan göra sträckräknaren galen - speciellt småskrakarna far till synes sinnesförvirrat fram och tillbaka längs kusten och kallas i dagligt tal för "strandraggare". Försök inte ens att hålla rätt på dem!

Fågeltips nr 124 8/1: Att ange datum i sina fågelanteckningarna är ju självklart. Lika naturligt är det att man noterar antalet individer, men hur noggrann "måste" man vara? Anteckningstips 4 a: Ja, man "måste" ingenting, men du kan ju överväga följande infallsvinklar: 1) flockar med upp till 15-20 individer kan man försöka vara noggrann med (och kommer det 27 biätare kan man ju anstränga sig lite extra....). 2) Vid sträckskådning kan det vara kul att göra flockarna "identifierbara" genom att räkna deltagarna. Har du sett 47 prutgäss sträcka förbi Sebybadet och sen får läsa på Svalan (det officiella rapportsystemet) att 47 prutgäss sträckt förbi Utlängan en timme senare, ja, då kan du roa dig med att räkna ut både det ena och det andra.

Fågeltips nr 123 6/1: Så var det dags att komma till själva saken - Anteckningstips 3 - med lite substans: De observerade arterna är naturligtvis centrala i alla fågelanteckningar och det finns inte så mycket att orda om detta, men du kommer snart att märka att du måste sovra lite - det är näst intill omöjligt att bokföra varenda kråka eller storskarv som passerar framför dina ögon. Tänk så här: Är din observation intressant ur årstidsperspektivet? En sångsvan i juni i södra Sverige ska definitivt med, liksom en bofink på julafton i Umeå. Alla obsar utanför artens normala häcknings- eller övervintringsområde är  intressanta. Kan man ana en häckning bör det alltid noteras (även om du i vissa fall ska hålla kunskapen för dig själv). Nästa perspektiv du kan lägga på det är antalet individer. Hittar du 400 knipor någonstans bör det noteras, även om du i övrigt är trött på att anteckna knipor som ju finns lite överallt. Tycker du att det plötsligt finns koltrastar överallt, så notera på ett ungefär hur många du ser under din promenad eller biltur och ange sen hela området som "lokal". På samma sätt gör du om du t ex anar att det är ovanligt ont om fjällvråkar på vingarna. Alla obsar där fågel och biotop inte stämmer, kan gott noteras - en kungsfiskare på alvaret eller en tofsmes i strandkanten. Sök dig med hjälp av detta fram till en personlig nivå på ditt antecknande.

Fågeltips nr 122 5/1: Här kommer Anteckningstips 2: I vår moderna tid kan man föra sina anteckningar elektroniskt - antingen via inmatning på Svalan eller via en egen konstruerad mall. Men jag lovar att du då går miste om en hel del - njutningen av att föra pennan över pappret, njutningen av att se raden av årsanteckningsböcker på hedersplatsen i bokhyllan samt njutningen av att om tolv år kunna ta ner boken från 2010, luta dig bakåt i fåtöljen och varsamt bläddra fram minnena i kronologisk ordning. Dina efterlevande kommer knappast att krångla sig in i dina elektroniska anteckningar, men de kommer alldeles säkert att bläddra igenom varje anteckningsbok och minnas din själ. Dagens tips är att du jämte fågelanteckningarna ibland gör några allmänna "dagboksanteckningar" typ "idag föddes Gustav varför skådningen under eftermiddagen inskränktes till området kring BB" eller "bröllopsresan till Gotland förgylldes av den bredstjärtade labben strax öster om Ölands norra udde". Böckernas historiska värde får en dimension till för dej och eventuella andra läsare.

Fågeltips nr 121 3/1: Vi har varit inne på användningen av enkla artlistor som hjälpmedel för snabbanteckningar i fält eller under resan. Så småningom är det av stort värde och till stor glädje för dig själv om  du för över dina "obsar" till en mera beständig fågelanteckningsbok. Se till att den är av god kvalitet i limningen eller häftningen och välj helst en modell som du kan räkna med kommer att finnas i handeln under överskådlig tid. Varianter som uppfyller dessa krav brukar gå att få tag i via Naturbokhandeln . Betrakta detta tips som Anteckningstips nr 1 i vår kommande serie om fågelanteckningar.

"Fågeltips" nr 120 1/1:

Nedan följer receptet på pepparkakorna som serverades vid örn- och glöggskådningen nyårsafton 2009 längst ner på spetsen av ett dimmigt men andlöst (nåja!) vackert Öland. Mitt tips är att laga pepparkakorna med ekologiska råvaror och att baka dem så tunna som möjligt. Även om de är läckert knäckiga och goda så brukar halva satsen räcka långt! Lycka till! Eva Kallenberg.

Rosendals kryddiga pepparkakor (ur: Rosendals trädgårdscafé från 1994)

Ca 350 st (små)
4,5 dl ljus sirap
4,5 dl strösocker
1 ägg
4 tsk nymalda nejlikor
4 tsk nymalen ingefära
4 tsk nystött kardemumma
6 tsk malen kanel
300 gr smör
13-15 dl vetemjöl

  • Koka upp sirapen. Rör om. Låt svalna något.
  • Rör ner socker, ägg, kryddor och smör (rumstempererat) i sirapen.
  • Tillsätt mjölet (den mindre mängden. Resten sparas till utbakningen). Blanda väl.
  • Kavla ut degen (gärna tunt) och tryck ut kakor från valfria formar, alt. skapa fritt!
  • Grädda på smord plåt i 180-200° i ca 8 min.

Degen har god hållbarhet och kan sparas svalt. Det ger utrymme för nybakade pepparkakor under flera veckor framåt om man så vill. Ljumma är de helt oemotståndliga!

Fågeltips nr 119: 31/12: Ett gott råd är att avsluta kvällens festligheter med skumpan klockan 24.00 för att sedan diskret dra sig tillbaka mot sängen under förevändning att man "sov dåligt natten före" eller "att man börjar känna sig förkyld". Klockan 08.00 i morgon bitti visar det sig att du frisknat till och du bör kunna vara på väg ut genom dörren. Sen gäller det att hålla igång till strax efter halv fyra. Dina nyårskompisar kommer inte att sakna dig förrän vid 13-tiden...... Årets första art brukar vara talgoxe, men är du observant en minut efter tolvslaget i natt kan du få höra en vettskrämd koltrast eller se en störd kattuggla glida förbi i raketskenet. GOTT NYTT FÅGELÅR!

Fågeltips nr 118 30/12: Det här känner garanterat de flesta till, men om du är absolut nybörjare kan det vara bra att veta att det finns förnämliga små artlistor att föra primära anteckningar på när man är ute i fält. Enklast beställer du dem från Naturbokhandeln (www.naturbokhandeln.se). De brukar kosta någon krona/styck.

Fågeltips nr 117 29/12: Varför inte sätta igång och följa gårdagens tips redan idag? Det är bra att "reka" igång benmusklerna och det är bra att "reka" av var de små liven håller till inför den stora dagen - nyårsdagen! Och på nyårsafton är du välkommen att ta din "nyttopromenad" tillsammans med andra tokstollar i samband med Svalgårdens och Ottenby naturums "Örn med glögg"-exkursion! (Se under GUIDNINGAR/Exkursioner.

Fågeltips nr 116 28/12: Snart är det den 1 januari 2010. Ett nytt fågelår börjar och årskryssen börjar drälla in var man än befinner sig (det är betydligt svårare just nu....). Denna möjlighet sammanfaller med en allt mer tilltagande hjärtinfarkts- och kroppshyddeångest och därutav genererade nyårslöften. Alla vet vi att den typen av löften har en rätt kort livslängd - i normalfallet 2-5 dygn. Dagens tips är därför att kombinera dessa båda företeelser d v s att ge sig ut och promenera resp inkassera årskryss. Drivkraften i att hänga in nya årsarter kan mycket väl övervinna den lurpassande lättjan och glömskan. Sätt upp ett mål för januari, t ex 50 arter om du bor i Skåne, Halland eller på Öland, 40 arter om du bor i inlandet och upp till och med Svealand och 30 arter om du bor i Norrland. Välj hela tiden nya platser och biotoper för dina promenader. Du kommer att bli förvånad över hur mycket fågel det finns där man minst anar! Om du tillåter dig att ta bilen till platser från vilka du sedan tar din skådarpromenad, kan du utan tvekan sätta målen tio arter högre än vad som ovan föreslagits. Gryningspatrullen kommer  - på förekommen anledning - att följa detta tips - igen! Rapporter om årsarter och promenerade kilometer kommer kort att redovisas i Gryningsrapporten - så att även du hetsas till stordåd!

Fågeltips (R) nr 115 27/12: "Vinterfåglar inpå knuten" kallas en aktivitet som alla kan deltaga i nu i vinter. Mellan den 29 januari och 1 februari 2010 vill Sveriges Ornitologiska Förening gärna att vi räknar och rapporterar alla fåglar som håller till runt våra fågelbord. Du kan antingen rapportera via nätet - www.sofnet.org - eller via samma adress rekvirera ett pappersformulär. Gör det! Du lär dig en hel del om fåglar och du medverkar i en intressant inventering som nu pågått i några år.

Fågeltips (R) nr 114 24/12: Sanka, snöfria och näringsrika åkrar huserar ofta en hel del gäss och sångsvanar. Och i sådana skaror kan man hitta en del rariteter, faktiskt.  Här kan man också finna tofsvipor och ljungpipare, åtminstone om man befinner sig i södra delen av Sverige. Bor man i andra delar av landet kan stora, lite avsides hyggen vara av intresse. Med lite envishet och en del traskande kommer man till slut att hitta någon spännande storuggla eller örn. Kanske kan du höra med din lokala fågelklubb var  de åtelmatar örn under vintern.

Fågeltips (R) nr 113 23/12: Dags för nästa bisarra tips runt var nybörjaren bör förlägga sina fågelturer nu på vintern för att hinna lära sig så många arter som möjligt innan den hysteriska våren sätter in: Har du någon gammal soptipp i närheten är den väl värd ett besök. Bland ogräsens vinterståndare trivs diverse finkar och sparvar och där de finns, uppehåller sig också en del övervintrande rovfåglar. Gamla industritomter går lika bra och har du ett avloppsreningsverk i närheten så är lyckan fullkomlig......

Fågeltips (R) nr 112 22/12: Mellan varje tillfälle du besöker hamnar eller vandrar längs åar kan det löna sig att ta dagliga promenader i villakvarteren eller genom byarna. Fåglarna dras in mot bebodda trakter under vintern, speciellt nu när nästan alla försöker bidra till deras försörjning via fågelmatarborden. Tänk på att vara lite diskret när du spanar in i folks trädgårdar. Ofta kan man hitta en vinkel som inte medför att någon tror att du glor rätt in genom sovrumsfönstret........ Ibland är det dock oundvikligt - se då till att ha reträttvägen säkrad.....

Fågletips (R) nr 111 19/12: Skådningstips nr 2 handlar också om vatten. Att vandra längs åar och öppna bäckar brukar också ge en hel del arter, bl a finns alltid chans på såväl kungsfiskare som strömstare - lite beroende av var i landet man bor. Åmynningar är nästan alltid givande och skulle det bli riktigt vargakallt, ja, då kan man alltid prova med att försöka besöka traktens reningsverk.....

Fågeltips (R) nr 110 18/12: Julen och i bästa fall lite ledighet står för dörren. Det betyder chans till fågelskådning! Men var är det möjligt att skåda mitt i smällkalla vintern? Ja, det är inte hopplöst - i våras tipsades det om en hel del varianter. Vi kör dem som en liten repris för den som glömt bort dem och för nytillkomna läsare. Skådningstips 1: Först av allt rekommenderas hamnarna längs våra kuster. De är oftast i någon mån isfria och formidabla magneter på alla typer av sjöfågel. I strandkanterna är chansen också stor för diverse övervintrande tättingar, även sådana som man normalt inte förväntar sig här under vintern. Individrikedomen i sig drar också till sig rovfåglarnas intresse. När det är dags att smälta maten efter jul kan det vara en trevlig utflykt att ta sig från hamn till hamn. Glöm inte att ta med den varma chokladen med vispgrädde! Och ser du en grissla så glöm inte kolla mungipan.....

Fågeltips nr 109 16/12: Nu när vintern börjar slå till allt hårdare ökar chansen att hitta spännande fåglar i hamnar och i andra områden med öppet vatten. Chansen att bli hjälte i skådarkretsar ökar därmed också och eftersom du numera är att betrakta som specialist på fåglars mungipor så kommer här ännu ett Hjältetips (nr 7) i samma anda: Spetsbergsgrisslan är mycket sällsynt i Sverige men avslöjar sig för dig genom att ha ett vitt streck över och längs mungipan. Man får hålla igen lite och betänka att det har även tordmulen, men spetsbergsgrisslans näbb är nästan lika spetsig som sillgrisslans - om än en aning tjockare, dock ej som tordmulens. Om du hittar en stationär spetsbergsgrissla kan du köpa upp dig på ett par tusen portioner korv med bröd inkl kaffe eller mineralvatten och ta tjänstledigt i två månader för fågelskådning......

Fågeltips nr 108 14/12: Som en följd av morgonens utdragna spaning på en örn i en talltopp långt borta i Eketorpsskogen, återupptar vi serien Hjältetips och presenterar nr 6: I Hjältetips nr 4 synade vi praktejderhonan i mungipan (hon ser som sagt glad ut). Nu synar vi stäppörnen på samma sätt, ja, särskilt lycklig ser den ju inte ut, men dess mungipa är betydelsefull för att du och dina skådarkamrater ska se glada ut. Den är nämligen extremt lång. Stäppörnen stoltserar - som enda örn - med en mungipa som slutar först bakom eller under ögats bakkant. Och gul och kontrastrik är den - fullt möjligt att observera på åtskilliga hundra meters håll. Just nu "kryllar" det bara om stäppörnar på Öland, men förslagsvis spanar du in andra örnars mungipa under tiden - eller tar en julsemester i de öländska fågelmarkerna.

Fågeltips nr 107 12/12: När höken plötsligt och oinviterat dyker upp i "restaurangen" blir det oftast total panik bland gästerna. Någon eller några av gästerna glömmer då bort vad de normalt brukar veta om fönsterrutor och dör direkt av kollisionen och/eller blir ett lätt byte för höken. Dagens tips är kanske inte nytt för så många, men eftersom det kommer en hel del frågor via mail så vill jag ändå ta tillfället i akt att rekommendera de rovfågelsiluetter som produceras av Östergötlands Ornitologiska Förening och säljs via t ex Naturbokhandeln i Stenåsa. De hjälper inte alltid i ovan nämnda kombination med en riktig hök på scenen men räddar många liv resten av tiden. De finns i två varianter - sparvhök och tornfalk - och det spelar ingen roll vilken du väljer. De har inledningsvis en viss hämmande inverkan på fåglarna runt matarbordet, men de lär sig snabbt att siluetterna inte är farliga. Du behöver inte klistra upp dem mitt på rutan, det går lika bra uppe eller nere i ett hörn där de inte stör din utsikt. Andra sätt att motverka fönsterkollisioner är att på olika sätt (persienner, gardiner, en stängd dörr etc) se till att fåglarna aldrig kan se rakt igenom ditt rum eller hus och på så sätt luras att ta en genväg.

Fågeltips nr 106 9/12: Vissa arter som du hittar tillhör "statens vilt". Dem får du inte behålla för att t ex låta stoppa upp dem. Arterna det är frågan om är fiskgjuse, örnar, bivråk, glador, falkar, kärrhökar, berguv, hökuggla, fjälluggla, lappuggla, slaguggla, tornuggla, gråspett, vitrygg, mellanspett (ej särskilt sannolik...), skräntärna, svarttärna, fjällgås, sommargylling, storkar, härfågel, rördrom, blåkråka, lunnefågel. kungsfiskare, svarthalsad dopping, skärfläcka. Dessa arter ska skickas in oavsett om de är ringmärkta eller ej. Du kan givetvis lämna in dem via en fågelstation också. Börja med att frys in dem.

Förpackningsinstruktion

  • Undvik direktkontakt med djuret, använd handskar och tvätta händerna efteråt.
  • Anteckna var, när och hur djuret påträffades.
  • Ange om du vet hur länge djuret kan ha varit dött.
  • Skriv upp ditt namn, adress och telefonnummer.
  • Om det är flera djurkroppar var noga med åtskiljande märkning.
  • Frys om möjligt de förpackade djurkropparna.
  • Skicka paketet via Postens företagscenter, med "Företagspaket 16.00".
  • Posta paketet i början av en vecka, då är risken mindre att det blir liggande på posten över helgen och att djuret därmed förfars. Posta ej paket innan helgdag eller i samband med långhelg.

Fågeltips nr 105 7/12: Hittar du utländska ringar kan du låta dem gå samma väg via Naturhistoriska Riksmuseet som vidarebefordrar dem. Tamduvor är ett kapitel för sig. Riksmuseet hanterar inte uppgifter som rör brevduvor. Ringar som används till brevduvor saknar adress men har ett nummer på en helgjuten, oftast färgad, ring: landskod, t ex "S" för Sverige + klubbnummer + födelseår (i regel på tvären) samt ett följenummer.  Vanligast är polska och danska tamduvor. Gör dig gärna besväret. Visserligen verkar det som om de flesta duvägare ger fullständigt f-n.... i vad som hänt deras fågel, men jag vet också de som inte får en lugn stund förrän de fått klarhet i vad som hänt deras lilla skyddsling. Kontakta Svenska Brevduveförbundet .

Fågeltips nr 104 6/12: Tillbaka till ringmärkningsfrågan. När du hittar en ringmärkt fågel ska du helst tänka på följande: 1) Beskriv så noga du kan var du hittade fågeln. 2) Fundera på om du kan fastställa eller ana dig till  dödsorsaken. 3) Gör en  bedömning av hur länge fågeln varit död.  4) Notera datum och tid. För skojs skull kan du för dig själv försöka artbestämma fågeln. Ofta blir man förvånad när ringmärkningscentralen återkommer med svaret.... För det gör de! Du får efter en tid en intressant rapport om fågelns (kända) livshistoria. Montera av ringen från fågelns ben, släta ut den och fäst den med tejp på ett papper som du sedan i ett kuvert skickar till Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska riksmuseet
Box 50 007, 104 05 Stockholm                                                                 Skriv gärna ned ringnumret för säkerhets skull. Det händer att ringar eller hela kuvert försvinner på vägen. Skicka med dina noteringar enligt 1-4) ovan och glöm inte att ange ditt namn, adress, mailadress och telefonnummer. Annars går du miste om den spännande rapporten! I nästa tips tar vi upp lite specialfall kring detta ämne.

Fågeltips nr 103 4/12: Kan - så här inför helgen - inte låta bli att flagga för lite "lördagsgodis" till fåglarna utanför köksfönstret. Som ett litet extra tack för all den underhållning de står för, rekommenderar jag alla fågelrestauranger att på lördagen servera en eller två s k "jordnötsstänger". De är inte så billiga, de finns inte till salu överallt, de blir inte särskilt långlivade, men de gör succé bland gästerna! Förespråkare för GI-metoden skulle säkert protestera vilt mot detta tips, men de har väldigt få medlemmar bland de arter som besöker fågelborden.

Fågeltips nr 102 2/12: Lite åt trafiksäkerhetshållet kommer vi även i dagens tips. Det är inte på så särskilt många sätt som ringmärkarna kan räkna med återfynd. De flesta fåglar som dör en naturlig död hinner krypa undan och gömma sig för gott. Andra blir uppätna och ytterligare en hel del hamnar i havet eller på platser där ingen människa vistas. Jägare (!) står för en hel del ringåterfynd - åtminstone när det gäller jaktbart byte - tjuvskytte och okynnesdödande undantaget. Den riktigt stora chansen är om man hittar fåglar som flugit mot fönsterrutor eller omkommit i trafiken. Och där är vi skådare inte tillräckligt skärpta! Handen på hjärtat - hur många av er gör er omaket att stanna bilen och gå av för att kolla om den döda fågeln på vägen är ringmärkt? Har kommit på mig själv med att vara allt för slö och osolidarisk med de hårt arbetande ringmärkarna. Alltså! Fr o m nu utmanar Gryningspatrullen alla andra fågelintresserade på ringsökning längs våra vägar. I nästa tips ska du få veta allt om vad du gör med en upphittad ring. Vill du dessutom meddela Svalgården om dina fynd, så ska vi se om vi kan rapportera lite kuriosa kring dessa.

Fågeltips nr 101 30/11: Vi har varit inne på trafiksäkerhetstips och matningstips och här kommer ett kombinerat. Om du ser ett ihjälkört djur på vägen är det av yttersta vikt att stanna till och föra ut det en bit från körbanan.